Grovt sett släpper det yttersta lagret av normal hud (Stratum Corneum) inte igenom molekyler som är större än omkring 800 u (Dalton).

Hydrering och andra "permeability enhancers", t.ex. vissa fettsyror, kan öka detta gränsvärde något.

Formuleringar som krämer, salvor, geler, emulsionsskum, mikroemulsioner och oljor (som kan vara "självemulgerande") används för att leverera en aktiv komponent till målområdet.

Applicering av aktiva substanser nära målområdet är generellt bättre än systemiskt (t.ex. oral) distribution av substans. Risken för oönskade biverkningar minskar och registreringsförfarandet förenklas.

Sårformuleringar använder oftast geler, emulsioner eller oljor som bärare av aktiva komponenter.

Bilden ovan visar de två referenserna i en studie av sårläkning.

Vid läkningen skyddar formuleringar såret från omgivningsstress och kan förbättra läkning och ärrbildning t.ex. genom att kontrollera fuktighet och tillförsel av näringsämnen eller aktiva komponenter.

Bilden ovan visar ett mikroskopfotografi av en klippyta från ett delvis dehydrerat nagelklipp. Den yttre nagelytan visas till höger.

Diffusion av en aktiv komponent genom nageln är tydligt begränsad av nagelns struktur.

Därför måste nästan alltid, tillsammans med optimal hydrering av nageln, diffusionsökande substanser användas för att transportera en aktiv substans genom nageln.

För att kunna absorberas i mag-tarm systemet måste en aktiv substans åtminstone vara upplöst.

Alternativt ska substansen vara skyddad (coating) mot nedbrytning i magsäcken, för att i ett senare område där absorbtion önskas, t.ex. i jejunum ("tomtarmen"), bli oskyddad och lösas upp.

Löslighet av en läkemedelssubstans i en blandning av tre komponenter.
Mörkare blått representerar högre löslighet.